1732-1806 French Jean Honore Fragonard Locations French painter. He studied with François Boucher in Paris c. 1749. He subsequently won a Prix de Rome, and while in Italy (1756 ?C 61) he traveled extensively and executed many sketches of the countryside, especially the gardens at the Villa d Este at Tivoli, and developed a great admiration for the work of Giovanni Battista Tiepolo. In 1765 his large historical painting Coresus Sacrifices Himself to Save Callirhoë was purchased for Louis XV and won Fragonard election to the French Royal Academy. He soon abandoned this style to concentrate on landscapes in the manner of Jacob van Ruisdael, portraits, and the decorative, erotic outdoor party scenes for which he became famous (e.g., The Swing, c. 1766). The gentle hedonism of such party scenes epitomized the Rococo style. Although the greater part of his active life was passed during the Neoclassical period, he continued to paint in a Rococo idiom until shortly before the French Revolution, when he lost his patrons and livelihood.   Related Paintings of Jean Honore Fragonard :. | A Boy as Pierrot | A Study (mk05) | Coresus Sacrificing himselt to Save Callirhoe | Marie-Madeleine Guimard, Dancer | The Meeting |
Related Artists:
Johannes Dunz
painted Porträt der Elisabeth Ott in 1704
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.
Max Buri
1868-1915,Swiss painter. While still at school he was given drawing lessons by Paul Volmar (1832-1906) in Berne. From 1883 he was a pupil of Fritz Schider (1846-1907) in Basle, where he became acquainted with the works of Hans Holbein the younger and Arnold B?cklin. In 1886 he went to the Akademie der Bildenden K?nste in Munich, transferring in 1887 to Simon Holl?sy painting school. After seeing the works of the French Impressionists exhibited in Munich, he moved to the Acad?mie Julian in Paris in 1889. He made several journeys to Algeria, Holland, Belgium and England, and in 1893 he returned to Munich to study under Albert von Keller. In 1898 he settled in Switzerland, living first at Lucerne, then from 1903 in Brienz, near Interlaken. About 1900, influenced by the paintings of Ferdinand Hodler, Buri moved on from his early genre pictures, which were in mawkish shades of pink in the style of Keller and H?llosy, to achieve an individual style that brought him great popularity. He established his reputation with Village Politicians (1904; Basle, Kstmus.). He painted mainly the landscape and people of the Bernese Oberland, often depicting single figures and groups in front of bare indoor walls in realistic everyday scenes. The expressiveness of the compositions is achieved by clear contours and powerful clearly differentiated surfaces in local colours. Buri works are essentially populist rather than intellectual and avoid Hodler strict parallelism and Symbolist content.